Teodicéproblemet & Guds allvetande +

Inledning

Mot bakgrund av mina kontakter med avancerade utomjordiska civilisationer, har jag en annan tolkning av teodicéproblemet.

Teodicéproblemet (av grekiska ”gud” och ”rättvisa”: θεός och δίκη) kan formuleras som att systematiskt och utan självmotsägelse sammanföra de tre satserna: 1) Gud är allsmäktig. 2) Gud är fullkomligt god. 3) Ondska existerar. Formuleringen utelämnar dock en nödvändig fjärde faktor: Guds allvetande. Teodicéproblemet handlar ytterst om vem Gud är och vad han vill.

Är Gud allvetande?

Gud var ensam och önskade sällskap, varpå skapelsen gav Gud de nya erfarenheterna kollektiv och ondska (två fenomen som hör ihop). Gud kunde beskrivas som autistisk, utan sociala erfarenheter eller förmågor. Skapelsen är Guds laboratorium, en simulering som kan överraska (Lucifer, Adam & Eva). Gud må ha 100% makt att justera simuleringens varje minsta reglage, och i den meningen vara allsmäktig, men ändå överraskas av processer han inte förstår, som när ljusa själar faller ner i mörker. Gud vet inte hur skapelsens spakar skall ställas för att upphäva ondskans systemfel. Därutöver innebär fri vilja att Gud överlämnade ansvaret för ett av skapelsens reglage till oss människor — och människor gillar fri vilja, men… inte ansvar. Den fria viljan är central för skapelsens syfte och består. Ett himmelsk folk skulle storma ondskan för minsta lilla, medan ansvarslösa folk ger ondskan grogrund, och därför hör hemma längre ner i skapelsens källare. I Sverige går folk inför ondskan åt sidan, håller tyst, ger mörkret fina positioner, hög status — och folkets öra. Som följd därav är ondskan idag på väg att sluka hela nationen, dessutom i grotesk krigsretorik. Svenskarna tog inte det ansvar deras tilldelade nivå i skapelsen förutsatte (och får betala priset).

Alla själar är Guds barn

Gud har likt en kärleksfull förälder skapat alla själar, och älskar alla sina barn, även de som blev onda. Krav på Gud att förinta onda själar innebär krav på Gud att döda sina barn. Det anmärkningsvärda är inte att Gud avstår från att direkt utplåna mörkret, utan att människor kräver att han skall döda deras onda syskon. Gud skapade alla själar från början goda. Onda själar är fallna från ljuset, i skapelsens systemfel, ett fel som Gud inte förstår, men undersöker, varför onda själar som studieobjekt behöver finnas kvar (ännu en tid), trots att Gud har makt att förgöra dem. Jesus sade att många som är sist skall bli först, och många som är först skall bli sist, vilket innebär att de som faller ner i mörker ges en tid att komma tillbaka (likt den förlorade sonen). Människor skapar ondska och Gud erbjuder räddning. Om mörkret kunde hålla sig till sitt lilla reservat och följa reglerna, vore det möjligt att låta dem varaktigt bestå, men mörkret är galet och följer sällan regler.

Slutsats

Teodicéproblemets lösning handlar således om att Gud inte är allvetande, önskar fri vilja och älskar sina barn, samt att skapelsen i sig är ett pågående experiment: ”Guds laboratorium”, som utomjordingar kan uttrycka det. Berättelsen om Noa visar att Guds välvilja kan upphöra när skapelsen är för ond. Vi bör beakta att Gud inte tänker som människorna, och att vi inte alltid kan räkna med att förstå. Det är inte heller vår sak att döma, eller sätta gränser för Guds fria kreativitet.

”Vem är du som höljer min visa plan i mörker med ord utan förnuft?” — Job 38:4

Enligt Bibeln tvingas Gud att till slut förinta Lucifer. Tills dess råder följande arbetsfördelning: Gud letar systemfel medan människorna spelar whac-a-mole med ondskan.

Efterord

Skapelsen kan liknas vid Guds dockskåp, för sällskap och underhållning. Det var inte meningen att vissa ’dockor’ skulle göra små dockskåpsrum till arbetsläger med dockslavar, tvingade att producera dockskåpsmöbler till de onda dockornas rikedom och makt. Om inte annat, har skapelsen blivit en riktigt dålig teater. Gud skapade dockskåpet, och behöver inga slavar, vilket Lucifer behöver, eftersom han inte kan skapa. Om någon presenterar sig som gud och kräver slavar, kan han inte vara gud.

I mina utomjordiska kontakter har jag fått veta att deras vetenskap har bekräftat: 1) Universum är skapat av en intelligens, dvs. Gud, som kan övertrumfa naturlagarna. 2) Människan är direkt designad av Gud. 3) Endast en Jesus finns. Hans själ har gudomliga egenskaper och står långt över änglarna. 4) Lille Lucifer, en fallen ängel, är i jämförelse med Jesus liten, primitiv och svag. Lucifer och hans anhang har därmed inte makt nog att utmana Guds allsmäktighet. Därmed kvarstår bilden att Gud är god och allsmäktig, men inte allvetande. Efter syndafallet råder inbördeskrig i skapelsen, där Lucifer får makt genom människornas ondska. Fri vilja råder, och människorna har makt att förneka Lucifer inflytande i denna världen. Vad människorna väljer, avgör deras framtid. Jordens luciferianska maktelit arbetar på en global statskupp, med manipulationer, sabotage och ett planerat tredje världskrig som skall dränera samtliga jordens länder. Världsbefolkningen har gjort sin analys och valt motstrategin att ignorera problemen under passiv följsamhet, med fokus på sport och underhållning. Uppställningen är därmed klar, och den bibliska sista tidens slutspel kan börja.